Idag har jag gjort något jag aldrig trodde att jag skulle göra! Jag har sprungit 5 km med Sofia! Jag har alltid hatat att springa och framför allt har jag aldrig kunnat springa! Har jag någon enstaka gång i mitt liv gett mig ut för att springa har jag bara känt "Herre gud så tråkigt!!" eller "jaha vad ska detta ge? Det är ju bara vidrigt jobbigt!". Men i somras pratade Sofia om att springa Falkenbergs stadslopp som är 1 mil. Min reaktion var " EN MIL!!! Vet du hur långt det är? Aldrig att jag skulle kunna springa en mil!" Sofia tyckte inte det var lika skrämmande som jag, men det kan ju bero på att hon är ute och springer då och då å typ inte alls tycker det är jobbigt utan skuttar runt 5:an som ingenting! Detta fick mig däremot att börja fundera så jag bestämde mig för att försöka träna upp min springförmåga. Så gick och köpta mig springkläder och utrustning så jag var tvungen att springa för att använda dem. Började lite lugnt med intervallträning några gånger i veckan och för varje vecka ökade jag på springandet och minskade gången lite. Det flöt på rätt bra och gick ganska snabbt att jobba upp både springteknik och kondis! Tyvärr blev det ett uppehåll i springandet under Nolle-p och efter det en period med förkyldning så tappade springandet lite:/ Men nu är jag alltså igång igen och har idag, faktiskt utan större svårigheter och utan att dö när jag väl var i mål, alltså sprungit 5 Km! Känner mig nöjd!! :D