Jag vet att vissa av er redan har hört det, andra inte och vissa bryr sig helt enklet inte, men idag lyssnade jag på Kristian Gidlunds sommarprat. Jag lyssnar ofta på sommarpraten i efterhand då jag helt enklet inte har tid eller möjlighet att lyssna på dem när dom sänds. Dessutom är jag intresserad av vissa personer mer än andra, vissa pratare känner jag ens inte igen och på grund av de inte intresserar mig. Men jag har nu inset att jag ska lyssna på alla för att man lär sig alltid något nytt varje dag, lära av andra, av erfarenheter eller helt enkelt får mer insikt över livet. Ett nytt perspektiv på livet har jag verkligen fått idag. 

 

Kristian Gidlund, frilandsjournalist och trummis i popbandet Sugarplum Fariy fick som 27 årig diagnosen cancer och kämpar i dag (2 år senare) mot sjukdomen och rädslan för att dö. Som han beskriver det själv: han vet att han kommer att dö, frågan är bara om när. Denna starka männsika som kämpar i livets slutskede berättar på ett poetiskt, detaljerat, beskrivande sätt och berättar öppet och naket om sitt liv och i den situation han befinner sig i. Det mest fasinerande måste ändå vara hans glädj til livet och hans längtan efter att få leva. Trots sin situation i livet har han aldrig slutat älska och uppskatta livet och det enda han vill är att leva. Han säger själv att det är det som gör mest ont, inte smärtan efter alla behandlingar, biverkningar efter mediciner och smärtan sjukdomen orsakar utan smärtan att inte få leva. Att inte kunna njuta, älska, skratta och leva livet.  

 

Vi har så mycket måsten i livet. Vi måste prestera under vår utbildning, vi måste prestera, träna-deffa-springa och göra karriär på jobbet, i livet. Men livet är förkort för att vi skall stressa igenom det med alla dessa måsten. Måsten att prestera bland våra vänner, vänner som vi umgås med för att vi ska stötta varandra, för att vi tycker om varandra och för att det är en speciell kärlek vänner emellan. Vi ska prestera inför vår familj, skaffa bra jobb, fin karriär, ha perfekta huset, familjen som vi älskar mest och som vi tycker om outgrundligt utan den perfekta ytan. Jakten på det perfekta livet har gått så långt att vi missar, vi missar att leva livet. 

 

Glöm inte att livet på jorden är nu och det livet sker nu! Så glöm inte bort det, glöm inte bort att leva! Gör det som glädjer er, gå ut och njut av allt det underbara livet har att erbjuda. Känn varje blommas doft, smaka varje frukts söttma, andas in den underbara luften - den underbara luften som är livet. 

 

En av mina absoluta favoritartister, en förebid, idol och vägledare Dolly Parton sa vid ett tillfälle - "If you see someone without a smile, giv them yours."

Så mitt råd till er är; gå ut och omfamna världen, vänner livet. Glöm allt som egentligen inte är det viktiga och glöm inte att livet är för kort för att vi ska stressa igenom det och glömma bort att leva... 

 

Ps. Lyssna på Gidlunds sommarprat vem vet du kanske får ett nytt perspektiv på livet - det fick jag efter att ha gråtit, tänkt, smileat och tagit till mig dessa fina väl valda ord han på ett så poetiskt, starkt och berörande sätt spred till oss som lyssna.