Det jag aldrig skulle göra...

Jag har gjort de jag svor på att jag aldrig skulle göra. Jag springer nu mera milen! Jag som i sommras typ hånskratta när Sofia föreslog att vi skulle springa Falkenbergsloppet (lite mer än milen) denna sommar, och konstatera att jag aldrig kommer springa så långt! 5km kan jag gå med på men inte en mil!
Men nu är läget ett helt annat! ;) Tack vare Salo, som är enligt mig världens bästa coach, tar jag mig alltså runt milen, lite ansträngt men ändå utan att kolappsa fullständigt!

Den 31 maj blir det milen i blodomloppet, räknar inte med någon jättebra tid, men runt ska jag ta mig! :)
Första gången trodde jag att jag skulle dö vid 8 km, men nådde mitt mål tack vare min awesome coach! :) Trodde att det skulle bli lättera med tiden men i tisdags var det TUGNT att ta sig runt! Seg i benen och dessutom höll ryggen på å dö! Har aldrig kännt fläskfiléerna i ryggen så tydligt som jag gjorde då! Men som min kära coach sa: Alltid trevligt att upptäcka nya muskler!

Nu blir det att kocentrera sig på att få upp tempot på denna distans. Jag springer sjukt långsamt men skall försöka förbättre min tid lite varje gång. Får se vad tiden blir i blodomloppet men har som mål att inte ta mig i mål sist ;)





Så här ofräch men nöjd kan man vara efter sin första milenrunda! ;)


Kommentarer

Skriv en kommentar här:

Namn:
Om du är stamgäst

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Vad heter din blogg?

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0