Förra helgen spenderades i Falkenberg. Troligtvis blev det den sista helgen denna sommaren och nästa gång jag åker ner är det nog höst... Det blev en mycket trevlig helg i alla fall! 

 

Starten på min helg var dock mindre bra. Åkte med buss från Linköping till Halmstad och var frame på trosdagskvällen. Från Halmstad skulle jag sedan ta tåget till Falkenberg. Väl på tågstationen i Halmstad visade det sig att tåget var sent, först en halvtimme sen en timme och sedan en och en halv timme. Sicken tur jag hade att mormor var i Falkenberg så hon kunde ta bilen och hämta mig! Något sen kom jag i alla fall till Falkenberg och spenderade resten av kvällen med att dricka vin och prata med mormor, mys! 

 

Fredagen blev en heldag med mormor. Först strosade jag och mormor runt på stan, fikade och sedan blev det en liten rundtur i gamla stan. Där skulle vi gå på Falkenbergs museum men det var dessvärre stängt så vi gick i stället och tittade in hos Törngrens krukmakeri. Där fick vi lära oss massor om drejning och keramik. Törngrens använt samma teknik och samma redskap och denna hantverkskonst har gått vidare från generation till generation sedan 1700-talet.

 

Ni kan läsa mer om Törngrens krukmakeri här: >> http://www.torngrens-krukmakeri.se/ << 

 

Efter besöket på Törngrens blev det sedan lunch på Strandbaden, bad i underbara havet och fika innan det var dags för mormor att åka vidare till andra trevligheter. Jag spenderade kvällen med att förbereda inför Sofias ankomst. :) 

 

På lördagen blev det lite städning, en sväng på stan och sedan lite handlande i mataffären innan det var dags att hämta Mattias vid tåget. På kvällen åt vi jättegod middag och sedan skulle jag ut på Bratt och dricka öl med lite vänner. Sprang förbi Pär (som bor tre hus bort) som hade födelsedagsfest. Slutade med att jag blev kvar där och jäklar vilken kul fest det var! Tack Pär! :) Sedan åkte vi in för att fortsätta firandet på Bratt och efter en sen och mycket blöt ( och då menar jag blöt för att det ösregna som om någon hade satt igång en dusch när vi skulle hem). Lite blöta, både innanför och utanpå västen fortsatte vi efterfesta hos Pär till långt in på morgonen. Supertrevligt! 

 

Söndagen bestod i Baksmälla från HELVETET, städning och packning för att sedan sätta sig på tåget tillbaka till Linkan. Mycket trött, seg och lite missövd var det rätt skönt att vara tillbaka i sitt gamla Linköping igen! :) 

 

 

Saknar och längtar redan tillbaka till Falkenberg! Hur kul och underbart jag än har det i Linköping! Kommer inte dröja länge innnan vi ses igen my paradise, mitt Falkenberg! 

 

 

Jag vet att vissa av er redan har hört det, andra inte och vissa bryr sig helt enklet inte, men idag lyssnade jag på Kristian Gidlunds sommarprat. Jag lyssnar ofta på sommarpraten i efterhand då jag helt enklet inte har tid eller möjlighet att lyssna på dem när dom sänds. Dessutom är jag intresserad av vissa personer mer än andra, vissa pratare känner jag ens inte igen och på grund av de inte intresserar mig. Men jag har nu inset att jag ska lyssna på alla för att man lär sig alltid något nytt varje dag, lära av andra, av erfarenheter eller helt enkelt får mer insikt över livet. Ett nytt perspektiv på livet har jag verkligen fått idag. 

 

Kristian Gidlund, frilandsjournalist och trummis i popbandet Sugarplum Fariy fick som 27 årig diagnosen cancer och kämpar i dag (2 år senare) mot sjukdomen och rädslan för att dö. Som han beskriver det själv: han vet att han kommer att dö, frågan är bara om när. Denna starka männsika som kämpar i livets slutskede berättar på ett poetiskt, detaljerat, beskrivande sätt och berättar öppet och naket om sitt liv och i den situation han befinner sig i. Det mest fasinerande måste ändå vara hans glädj til livet och hans längtan efter att få leva. Trots sin situation i livet har han aldrig slutat älska och uppskatta livet och det enda han vill är att leva. Han säger själv att det är det som gör mest ont, inte smärtan efter alla behandlingar, biverkningar efter mediciner och smärtan sjukdomen orsakar utan smärtan att inte få leva. Att inte kunna njuta, älska, skratta och leva livet.  

 

Vi har så mycket måsten i livet. Vi måste prestera under vår utbildning, vi måste prestera, träna-deffa-springa och göra karriär på jobbet, i livet. Men livet är förkort för att vi skall stressa igenom det med alla dessa måsten. Måsten att prestera bland våra vänner, vänner som vi umgås med för att vi ska stötta varandra, för att vi tycker om varandra och för att det är en speciell kärlek vänner emellan. Vi ska prestera inför vår familj, skaffa bra jobb, fin karriär, ha perfekta huset, familjen som vi älskar mest och som vi tycker om outgrundligt utan den perfekta ytan. Jakten på det perfekta livet har gått så långt att vi missar, vi missar att leva livet. 

 

Glöm inte att livet på jorden är nu och det livet sker nu! Så glöm inte bort det, glöm inte bort att leva! Gör det som glädjer er, gå ut och njut av allt det underbara livet har att erbjuda. Känn varje blommas doft, smaka varje frukts söttma, andas in den underbara luften - den underbara luften som är livet. 

 

En av mina absoluta favoritartister, en förebid, idol och vägledare Dolly Parton sa vid ett tillfälle - "If you see someone without a smile, giv them yours."

Så mitt råd till er är; gå ut och omfamna världen, vänner livet. Glöm allt som egentligen inte är det viktiga och glöm inte att livet är för kort för att vi ska stressa igenom det och glömma bort att leva... 

 

Ps. Lyssna på Gidlunds sommarprat vem vet du kanske får ett nytt perspektiv på livet - det fick jag efter att ha gråtit, tänkt, smileat och tagit till mig dessa fina väl valda ord han på ett så poetiskt, starkt och berörande sätt spred till oss som lyssna.